JONNAH LEKANDER

Nå vart ska jag börja med det hela? Jag har blivit sviken utav killen jag älskar med hela mitt hjärta 2 gånger under 1 år, mina vänner gick mig bakom ryggen, skolan gick bra ett tag, sen börja den med skita sig, men nu är jag back on track.. Även om det kanske kan märkas som att jag har kommit över det hela så ska sanningen få komma fram nu, så nej jag har inte kommit över ett skit. Jag har förträngt det, jag bestämde mig för att släppa allting och bara skita i allt och det är precis vad jag har gjort. Känner inte för att prata med det här med någon egentligen, inte ens mina vänner. Vilket jag har 6 stycken utav, på riktigt. & jag säger absolut inte att det inte är nog för mig och att jag inte uppskattar det jag har, för det gör jag verkligen.. Men jag måste erkänna att jag saknar någonting där inne, jag har fortfarande en stor sten i ryggsäcken som vill ut men inte kommer någon vart, jag känner att det inte är nog. Jag vill ha den sista pusselbiten på plats, men ändå så vill jag inte sätta mig i skiten igen. Jag vill absolut inte riskera att bli sviken en 3 gång bara för att personen i fråga ska kunna leva sitt liv ännu en gång, inte för att det är aktuellt med det jag skriver nu.. Säger det mesta från min synvinkel och hur jag ser det från mitt perspektiv om hur jag känner och tycker. Jag vet att personen vet hur jag känner, men jag bryr mig inte. Ingen och då menar jag INGEN ska få stampa på mig en gång till, alla andra i den här världen har redan gjort mig den tjänsten under typ, aa hela mitt liv...? I stort sett, så ja det måste nog stämma. Folk har alltid behandlat mig som skit, utnyttjat mig osvosv, behöver inte ens gå in på saker och ting. Känner bara att jag saknar den här personen sjukt mycket, men jag vet att även om personen kommer tillbaka så vet jag inte om jag vill ta risken och kanske till och med veta att jag har satt mig skit som jag kanske inte kan ta mig ur nästa gång. Jag skriver bara det här för och skriva av mig, för jag vill egentligen inte sätta min börda på någon annans axlar, faktiskt.. Så tänkte att bloggen kanske skulle vara lite mer intressant och läsa än och lyssna på min "ljuva stämma". Det är ändå typ 2 läsare på min blogg, så det är nog ingen fara. En utav dom är säkert min bästa vän eller nått och den andra kommer från en grotta med wifi eller nått.. Ae jag vet inte, kände precis att jag kom in på något helt annat nu än det jag skulle skriva om.. Så nå, vart var vi?